Ett år av återhämtning och skapande.

Gör om, gör rätt minns jag tydligt från min korta tid på villovägar i Skövde. Jag är en soldat, märk väl. Men jag tror inte människor är gjorda för att ”kriga” hela tiden. Jag söker mig till sammanhang där det händer, det är stiltjen och visions lösa pessimister jag inte står ut med. Kanske är det därför jag nu vilar och letar energi, dessa visions lösa kräk av pessimister är ju överallt.

Och, vad sjutsingen våra politiker håller på med i nuläget är väl någon form av inre kris. Ett krig mellan samvete och samhällsutveckling. För en har gjort som alla andra och gått på myten om att Sverige inte har råd med ditt och datt. Gör om, gör rätt.

Lägg ut fakta och kalkyler på bordet, ta mestadels av forskningen också och inget påtagligt kan påtala något annat än att vi rent ekonomiskt aldrig haft det bättre än just NU.

Gå inte på det. Gå inte med på det. Felaktigt formulerade fördomar formulerade som totalitära sanningar. Om det låter för bra, eller för enkelt. Då är det nog det. ”if it is to good to be true, it probrably is” Inte på det pessimistiska sättet, jag menar var en realist.

I ordets rätta bemärkelse. Och var ödmjuk, du vet inget om andra människors kamp att bli accepterade även om du hade en rentav pissig barndom eller något annat trauma du bearbetar. Jag pyser illvilja när den där klibbiga offerkoftan åker på. ”Det är inte synd om dig” Om du tänkte lite mindre på det du inte har och faktiskt uppskattade det du faktiskt har, då hade du varit mindre pessimist och haft fler vänner.

Så gör om och gör en makeover av din attityd, alla dessa fillers, silikon och botox folk skjuter in som knark under under huden. De gör bara ditt yttre, det gör inte så mycket för ditt inre, jag skippar utläggningen om vad jag tycker om detta skönhetsknark.

Efter att ha krigat för en idé jag tror på, byggt en verksamhet från grunden och sett mig själv bli en sliskig kontorsråtta med alla försäljande argument för att hålla det levande och flytande så skiftade jag fokus.

Vem fan kan ta sig fram i ett system som gör det omöjligt för innovation att växa långsiktigt? Jag hängde i snaran och höll mig kvar för glatta livet. Under 2015 och 2016 så skrattade jag väldigt lite även om jag aldrig varit så framgångsrik.

Nådde alla mina mål, och mer därtill. Blev jag lycklig? Inte ett endaste dugg.

Gör om och gör en makeover, gör rätt och ät dig mätt. Är mitt motto, min sanning.

För bantningshetsen och skönhetsidealet växer fram som en smitthärd av överfyllda, glansiga duckfaces och överpumpade muskler, det är lite värre än 80talets ideal med solbrännan och galet mycket fransar och dekor. Vem skulle ta mig på allvar om jag såg ut så? Eller lät mig själv förgås till att bli den levande normen av överdrifter. Skönhetsknarket får dig att bli rynkfri men risken finns att det raderar ut alla dina naturliga ansiktsdrag och att människor du träffar inte kan läsa dig, du ser likadan ut oavsett om du är förvånad, förkyld eller fruktansvärt arg.

Jag har inte riktigt orkat med mitt egna sarkastiska spel där jag slår hål på myter, skriver pjäser om utveckling bortom sexualisering och ytlighet. Där människor kan få leva i frid, utan överdriven konsumtion och bestraffning för allt avvikande från samhällsnormerna i den utvecklade världen som om jag inte redan sagt det, en värld det verkar gå åt helvete med.

Jag återhämtar mig extremt sakta från det tempo som drev mig till den galenskap och fantasi om att förändra och förbättra världen på det sätt jag gjorde. Inom ett icke komplett och diskriminerande system. Jag vaknade upp varje dag och var en jävligt olycklig, ensam och arg människa.

Fortfarande arg på hur det ser ut, arg på hur det blivit, på hur jag gick på utan stopp som en jävla maskin. Så gå inte på det, ro inte i land vad fan som helst. Det är en världslig förlust varje gång arbetsgivaren tjänar pengar på ditt engagemang, pengar du eller världen aldrig får ta del av. Det är världens nya hårdvaluta, tid och övertid i en alltmer hård och kylig inställning till det främmande, de som är främmande får ingen tid och vi tror att tiden ska lösa problem som vi själva skapat i en passiv inställning till hur världens resurser fördelas. Allt kommer se exakt likadant ut om vi inte genomför en systemförändring. Var 70:e år har vi en humanistisk kris och ett eller fler världskrig. Fler barn och människor med framtidstro får se sina innovationer och närmsta anhöriga ätas upp av oändlighetens väntan på en kraftansträngning från de som ingen riktig oro har och det sker ju inte av sig självt.

Jag tar tag i bit efter bit av vad jag tappade längs vägen. En viktig bit och hörnsten är balans, fysiskt och mentalt. En annan är tålamodet. Den jag letar efter nu heter grundtrygghet och medens jag ändå letar; lite livsglädje i det moderna Sverige är ju bra men svårt att hitta när vi skickar barn till krig, exporterar vapen, tror på enkla lösningar och går arbetsgivaren tillmötes i någon slags mission impossible.

Jag jobbar med kultur, jag vet.

Gör om, gör rätt i alla de avseenden där ödmjukhet fått stå tillbaka mot rasistisk propaganda och svartvitt målade världskartor där muslimerna är roten till allt ont.

För det är bara skit alltihopa i ett ännu skitigare system där rika skapar profit på fördomar de outbildade aldrig fick lära sig är osanningar. Där illusionen om människan indelad i raser lever kvar, där de längst ner på skalan får minst del av kakan. Och så sa den fete (läs fett med cash) till den fattige, det är fult att tigga, olagligt. Samtidigt är den fete själva orsaken till problemet och så underhålls systemet av att skam och skuldbelägga de som aldrig kanske fått chansen. En pessimist klagar utan vision, eller förslag på lösning.

En realist klagar och ser orsak och verkan. Och har förslag på lösningar/förbättringar.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s