Ett bättre år, 2017.

En Gott nytt år hälsing till alla jag tycker om!

För mig har 2016 varit ett år av dramatik och dramatiska händelser som om jag tillhörde en av de främsta författarna på området, så har karaktärerna avlöst varandra i ett enda långt virrvarr. Även om en del är efterdyningar av 2015 så har jag inte hunnit med att ducka eller styra undan.
Energin har varit låg, infektioner, inflammationer, muskelspänningar, tennisarmbåge, rehabträning, sovandes, insomnia, knöl?!, anymeos, kramp, ångest, intensiva drömmar, svettigt, (förfärligt) kallt, konfliktfyllt och lite mer ….
så har jag trots all borstat av kavajslaget och kavlat upp armarna. – Instruerat, lyssnat, reflekterat, förändrat och vågat utveckla. Ibland har jag mest haft lust att springa och gömma mig. Jag körde en intensiv sommar men som jag minns som en ren fröjd, jag som envis ledare i ett förverkligande av något som blev bättre än jag vågat hoppas!

vacker glöd; glada barn, kultur, hopprep, skratt och bus! Massor av kultur, och jag hann med att se mycket jag inte dragit iväg på annars. Energin och skaparglädjen fanns inte hemma, mitt renoveringsprojekt stod stilla, jag ville kasta allt och börja om.

Jag lade sedan arbetsrollen som tagit upp större delen av min tid och fritid, som jag brann för och älskade, på hyllan. Det var dags att jobba närmare hemma, på en plats jag återkommit till som var en långsiktig spännande plats.
Men framförallt; jag ville kunna göra mycket av det jag drömt om.

Det skulle bli att återkomma till gamla anteckningsblock, lyssna inåt och kämpa med gråten i halsen, jag börjar om igen, igen och så tålmodigt får jag vänta på större resultat. De kommer.
I höstas kastade jag av mig kavajen och drog fram min kreativitets kostym i ljuset, borstade av mina noter, letade i maskeradkistorna och började knåpa nya texter, jag växte fram igen men hösten har utmanat mig, det blev inte som jag tänkt. Blir det någonsin det?

Jag tog paus från alla politiska och förtroendeposter, träning och sov, flera helger på raken. Sen tog jag ledigt, semester.
Under 2016 har jag haft tid att fundera över varför jag plöjer mig fram. För att jag kan. Men det vore ju bra att hinna njuta lite mer av de vackra ögonblicken…
Jag fick mitt avslut, kunde spegla mig dennes ögon och höra orden, förlåt är ganska magiskt när det menas.
Jag fick en ny start, jag satsade på mig själv på andra sätt; jag vågade älska. Igen.

Första dagen av 2017 har varit en av de bästa dagarna jag haft någonsin.
Jag har rest mig.

PS. Vän! Tack för att du finns, du som lyssnat, du som tjatat, du som kramat mig, skrattat åt misären, du som inte tog avstånd.

Cizzi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s