”Pay attention to whom your energy increases and decreases around, because that´s the universe giving you a hint of who you should embrace or stray from.”

Livsregler, de kan vara befriande men ack så svåra. Efter att ha lämnat andras gillande och tycke bakom sig, (tro mig det är väldigt befriande) som en så kallad ”Fuck what they think” regel. Att låta andras åsikter stå för dem. Att hitta en partner med hjärna och hjärta kan kännas som en självklar livsregel. Hur var det nu med att skriva ner de där sakerna du vill få sagt? Jag har haft lite energi, skjuter fram det. Därför är livsregeln om energi direkt avhängig för att de andra ska fungera.

Har du en person i ditt liv som stjäl energi, en person med hjärna och som har fina sidor, rentav? Det är ändå ingen idé. Avsluta.

Och hur du gör det, är faktiskt helt upp till dig. För hur inleds egentligen ett bra göra-slut samtal?

Jag har haft ett starkt behov att förklara och slippa göra någon ledsen. Det fungerar inte riktigt så. Hur börjar man ens förklara det?

Öh, du jag blir emotionellt dränerad på energi av att umgås med dig. Inte bara på sistone utan det har det har faktiskt varit så, jämt. Om jag tänker efter. På tal om dålig stämning. Det är alltid en obehaglig känsla att säga det precis som det är. Sårande utan att slå in det i bomull.

Det är inte mitt ansvar att förklara eller resonera, personen får själv komma på hur det ligger till. Det vill säga jag borde hjälpa dig, men jag vill inte!

Oftast gnager det på mig, det dåliga samvetet är som ett medberoende i sig. Och tack samhället för att ni skapat mig till den klassiska kvinnorollen som bryr mig mer om andra i perioder än om mig själv. Det har jag fan tänkt ändra på tills den dagen jag dör. Kanske inte helt vacker, ödmjuk eller omtänksam övergång heller!

Sen kom jag på det, som en snilleblixt. Utan dig finns inget lösningsfokus som en latent fil, ständigt på ”repeat” i hjärnan. Jag hade nog blivit en bra scout, alltid redo!

Vår relation byggde på att jag var räddaren i nöden och du den stackaren det ständigt var synd om, och vem kan jämföra sig med dig? Du som gjort allt.

Men så gjorde jag mig av med dig, det var ärligt talat ingen lätt resa.

Jag upptäckte att inget längre var akut, ruset av att ha ”fixat” det eller dig ännu en gång avtog. Sen blev det knappt en förnimmelse och så kunde jag helt se allting utifrån. Kände mig fruktansvärt överkörd, förbannad och utnyttjad. Skakade som en barrande gran på rehab. – Du din jävel.

Sen bad jag mitt dåliga samvete att dra åt helvete. Sen borde jag kanske ha sagt något till dig? Finns många konstgjorda regler, måsten, borde, krav. Nej, jag knep ihop envist som en urvriden sur trasa. Mina ord var slut.

De som känner mig vet att jag kan prata i oändligheten men när orden är slut, då kan jag vara tyst, kanske inte för evigt, så förfärligt länge.

Det finns artighet som en slags ”nödvändighet” bland osynliga regler men den tar också energi, faktiskt. Jag har betalt av min skuld och mer därtill. Jag vill inte räkna på emotionellt tapp, det tar också energi. Antagligen skulle jag också bli ledsen för vad hade jag inte kunnat göra med all den tiden istället? Vart hade jag varit om jag inte fixat dig eller dina problem alla dessa gånger?

Vad jag skriver om ligger i skavet, som tvättlappen på den där tröjan som ska hand tvättas i 30 grader. Ömsint och lent, vi ska inte bete oss illa tillbaka nästan helt oavsett vad vi blir utsatta för. Knappt får vi reagera på det heller? Hur går nu det ihop egentligen? Kvinnor ska definitivt inte bli arga, mer än möjligen på sina barn och då lite, lagom.

Jag är inte skyldig att följa regler som är påhittade, särskilt inte dem som kommer att göra människan passivt aggressiv. Outömda känslor kan utvecklas till odefinierat hat, det är vad jag ser hos missgynnade och osmarta arga män som väljer att raka skallen och skylla samhällsutvecklingen på en annan etnisk grupp, det är ju satans bekvämt att skylla ifrån sig på andra.

Men om vi nu verkligen diskuterade kärnan, vart emotionen kommer ifrån?

Då skulle alla svar också bli annorlunda. Inte i syfte att ursäkta, i syfte att förstå.

Till en viss gräns, sedan inte längre. Du omkullkastade gränserna för det liv du lever har inga rimliga gränser. Det var redan passé. Som alla andra extremister var det ständigt något brinnande akut pågående i ditt liv.

Jag tänker inte skylla ifrån mig. Kalla dig fula namn eller säga att jag avskyr dig, men jag tänker tala om vad du gjort mot mig.

Du lämnade mig. Punkt. Du struntade i mina känslor. Du vek av och lät bli att vara anträffbar. Du oroade och gav mig ångest. Du kunde inte agera mänskligt i din egen roll, den stackars arma, gnyende, lilla du var inte mest akut. Just den gången. Hur jag nu hade lyckats överträffa dig, en sådant antiklimax, händer bara en gång under en livstid. Resten kommer du om inte spendera för att försäkra dig om att det aldrig sker igen.

Ingen vill vara utsatt. Men det börjar och slutar någonstans. Fast sen gjorde det aldrig det med dig. Du var ett undantag som skapade en lång monolog av ett slags parallellt universum. Jag orkade till slut inte mer.

Jag är inte längre ledsen för det.

Jag är inte heller skyldig dig något i hela världen, jag är fri.

Jag kan sakna dig… nej, nu försökte jag mig på en lögn, faktiskt. På tal om att skapa dålig stämning eller göra det obekvämt. Hade jag träffat dig som vuxen eller bara längre upp i tonåren. Då hade jag inte gillat dig som person.

Det känns tryggt att veta att min radar inte letar efter sådana som du att ”fixa.”

Stanna aldrig kvar i en relation oavsett form med någon som bara ”tar” av dig.

Jag har nämligen räknat på min totala energiförbrukning, min fokustid. Ungefär hur mycket varje daglig uppgift tar, ibland ju mer krävande ju mer åtgång. Eller också tvärtom. I flow går allt enkelt och du får energi. Jag har fått ut ett genomsnitt, och sedan jag slutade umgås med dig så har jag höjt mitt snitt med 35%!

Detta kan vara det sista jag skriver om dig även om du inte omnämns med namn.

Du har många namn.

Ett milt, energitjuv.

Ett medel, egocentrisk dramatiker med ständig relationsproblematik.

Ett radikalare, konfliktsökande. vågar jag säga,  – missbrukare.

Du är en narcissist.

 

Därför kommer jag alltid hålla mig väldigt långt bort ifrån dig. Därför gör jag slut.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s