Barnfripodden och queerfeministisk teori (skamgrepp)

Hur Queer feministisk teori kan förstås i ett populärkulturellt fenomen.

Jag har utifrån Ullrika Dahls bok Skamgrepp velat titta närmare på den relativt nystartade podden ”Barnfrihet”. Knyta an till rollen som ”femininitet, femme, kvinna” och vad det innebär som barnfri. Jag kommer alltså inte beröra män mer än i relation till de teorier som boken eller podden tar upp.

http://barnfrihet.libsyn.com/website

Queerfeministisk teori kan förstås som ett ifrågasättande av ett binärt könssystem där man och maskulinitet, kontra kvinna och femininitet görs gällande som naturliga mönster. Skamgrepp redogör i sin inledning för hur den heterosexuella samhällsordningen görs gällande i förhållande till makt och hur då femininitet och kvinnor (eller de som faller inom kategorin och passerar som kvinnor) objektifieras.

Att det är en del av den språkliga innebörden i femininitet. (s. 13–18) Om femininitet kan beskrivas som handlingar, så är det oändliga mönster som finns. Men samhällets syn femininitet kommer med förväntade beteendemönster och i denna en inbyggd objektifiering. De få roller inom denna kategori är relativt få och snäv. Till rollen som feminin tillkommer former och figurer, en figur är just rollen som mamma.

Podden inleds med att slå hål på fördomar kring barnfrihet.

Skamgrepp behandlar det feministiska uppvaknandet, hur flickan förhåller sig till sin roll som feminin. Hur feminism utvecklats och i vissa fall saknat en fullständig analys som inte bottnar i den vita, heterosexuella, medelklasskvinnans liv. (s.83–86)

I rollen som kvinna har det ingått att vara den reproducerande, mamman, den primära vårdnadshavaren och i ett heterosexuellt förhållande den som drar större delen av hushållsarbetet. Att väja ett barnfritt liv går stick i stäv med den som kommit att bli den mest centrala betydelsen för ”femininitet” och möts därför av motstånd i form av oförståelse eller av bestraffning, i detta fall genom att bli en avvikare. Och därmed (o)normal.

(Heterosexuella matrisen)

Podden som leds av två kvinnor menar att det egentligen inte är konstigt, men att de själva saknar ett forum att diskutera ämnet.

Idén att inom kvinnorörelsen forma ett systerskap är bekant, som bygger på generationer både som språkligt begrepp men dess innebörd bygger på en tanke om biologiska kärnfamiljeband (…) och att den naturaliserar reproduktionen och moderskapets position inom feminismen uppmärksammas sällan. (s.108)

I poddens första avsnitt tydliggörs just att de båda initiativtagarna inte ogillar barn och att syftet är just att sprida kunskap om hur det är att vilja något annat med livet. Det står i direkt kontrast till den syn vi har på femininet, den som innebär moderskapet. Maskulinitet är inte på samma sätt knuten till rollen som förälder. Även om män också möts av en viss skepsis när de väljer bort föräldraskap.

 Moderskapet och kvinnans femininitet förblir normen för både kvinnokroppen och feminismens mens och livscykel. (.119)

 

När rollen som förälder inte önskas av den enskilda individen så bryter den inte bara med de föreställningar vi har om kvinnan, om femininitet som form utan också med generations begreppet. Att vi på något sätt lever och verkar i denna tids samhälle och förväntningar betyder inget mer än just att det är en viss tidsepok. Vill du inte att dina gener ska leva vidare?

Sen går det givetvis att argumentera för att i vissa tidsepoker har pressen på kvinnan som moder och reproduktiv varelse varit väldigt påtaglig, eller så har det varit påtvingat i en tid där preventivmedel inte funnits tillgängliga. Ett problem som kvarstår på många håll i världen. (UNHCR)

Vi har i repetition av det samhälleliga normsystemet lärt oss den naturliga livscykeln.

Men att just 80-talister skulle ha en mer gemensam (feministisk) historia utom just sin ålder är ganska överdriven. Dahl menar att hela idén om systerskap bygger på generationsbaserad lojalitet. (s.107) Och att det i generations begreppet ingår en reproduktion.

I ett podd-avsnitt möter vi en 78-årig kvinna som valt att leva barnfritt, inget hon ångrar eller som gör att hon känner sig ensam. Snarare tvärtom. På frågan vad hon kunnat göra istället i livet så menar hon att det har varit ”enklare att göra saker” som att resa och att det inneburit en frihet, men orsaken till att det inte blev barn har varit ett beslut som kommit över tid.

”Om du inte är helt säker på att du vill ha barn inte för din egen skull eller för att slippa bli ensam så ska du låta bli, om inte så för barnets skull”

Samtidigt förs filosofiska resonemang så även i boken Skamgrepp; Hur får livet mening, när varje mening handlar om det lilla livet, det som vi organiserar vårt ”livspussel” kring?

Hur ser en framtid ur för dem av oss som inte ser vår egen förlängning och menig i en avkomma, i en värld som lär oss att artens fortlevnad är kulturens och alltings mening? (Dahl)

Frågan har inte nämnvärt diskuterats i ett av världens mest jämställda länder. Den att barnfrihet är en möjlighet, därför är podden ett slags ”fenomen” i en annars ganska tabubelagd diskussion.

 

Vad är då egentligen meningen med livet?

 

Fördomar om barnfria tar sig olika uttryck men de flesta bottnar i att den personen skulle sakna ansvar, beter sig omoget och inte blivit vuxen. Andra fördomar verkar sprungna ur rädsla. Och projiceras på de barnfria i form av frågor som; är du inte rädd för att bli ensam på ålders höst? Den biologiska familjen görs till garant för att slippa vara ensam.

I kvinnokonventionen står det inskrivet mycket tydligt hur kvinnan ska ha rätt att välja partner, äktenskap, familjebildning och tidpunkten för dessa men det står ingenstans något om rätten att avstå som jag tycker är det yttersta beviset på en levande patriarkal kvinnoförtryckande samhällsstruktur som dessutom utgår från den heterosexuella matrisen.

Det som i Skamgrepp tas upp kring det feminina, blonda, oskuldsfulla och infantila är inslag jag tycker går att applicera på hur fördomar byggs kring barnfria individer. Alla positiva egenskaper som kopplas till femininitet blir här istället något onaturligt och svårbegripligt, egoistiskt, som följd av bristande intelligens. Kanske också som följd av dåliga gener?

Att barnlängtan görs gällande som det yttersta uttrycket på mänsklighet och synonymt med vuxenstatus gör femininitet till en ännu mer reducerad kategori än vad den faktiskt innefattar och kommer i den formen aldrig att omfatta andra ”feminina” uttryck som inte är samtidigt livmodersbärare. Trans eller som i sitt uttryck är feminin men inte vill definiera sig som ett kön. Inga av dessa uttryck kan omfattas av den femininet som görs gällande i den heterosexuella ideologin. Kan en femininitet idag särskiljas från begreppet (mamma) eller förälder? Om hon inte är mamma (läs kvinna) men femininitet vem är hen då?

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s