Gud har ett mörkerrum

(Gud) har i sin fotografiatelje ett mörkerrum som kallas Helvetet.

Dit har vissa människor tillträde. Där växer klara bilder fram och blir liv. Utan mörker inget ljus. Utan ögonblick inga drömmar.

De flesta vet inte hur den där magiska utvecklingen och lärandet sker.

I paradiset växer blommor och vackra ting som behöver vatten. Det klarar vem som helst. Att vattna lite eller kissa på buskarna i värsta fall.

Sittandes eller ståendes.

För de som kan behålla lugnet och känna sig trygga i sin existens så är just. Helvetet bara ett mörkerrum. En illusion bortom en barns mardröm där monster figurerar i alla färger och former.

Det finns ingen himmel eller helvete så som vi lärt oss förstå det. Det är rum som är skapade av människan för att skapa legitimitet för regler, normer och maktförhållanden.

Om (Gud) finns så är han inte särskilt mäktig. Han är som en dålig affärsman som ar massor av idioter som jobbar åt honom. Som dödar i hans namn, som smusslar undan sexuella övergrepp och åker till andra länder i Afrika och predikar om preventivmedel som en dödssynd. Nä, himmel och helvete finns här och beror på vilka rum vi får tillträde.

Om (gud) skapade mig så hade han en sju-jävla bra plan eftersom jag likt de rum jag har tillträde till skiftar paradoxalt nog precis över snittet lagom och precis under snittet för galenskap.

Det är ett härligt hopkok av häxkonst och magi den där skiten. Att vara queer. Att ständigt bryta ut. Skaka samhällsnormer och skapa tillåtande rum bortom fängelset i vår tid.

Den borgerliga nyliberala buren. En bur med rotation som tagit skruv och roterar i alla håll som en en av de värsta karuseller du någonsin skådat!

Ett hjul av påstådd lycka inuti, som gestaltas i familjen och äktenskapet så som vi lärt oss på film att det ska vara. Allt det där är den gyllene vägen mot den borttappade lyckan. Och jag vill inte ha något av det.

Ingen har någonsin gjort en film om lyckan över ett negativt graviditetstest där klippet sedan efterföljs av en sjuhelvetes fest och alla i den scenen är vuxna i 30 års åldern.

Det är helt enkelt inte svaret på lycka som så vi vill se den. På just film. Eller i så glöms de negativen ständigt i (Guds) mörkerrum, dit har bara vissa tillträde. Andra tänker inte på att det finns andra svar på lyckan.

I Vi finns ett dom.

De andra är vi som konsumerar konst och kultur som svaret på alla frågor. Där i snittet mellan vetenskap och tvärvetenskapligt och ännu inte testat eller certifierat.

Vem bestämmer det egentligen? Vad som blir godkänt.

Ja, det måste ju vara Gud.

Publicerad av Cizzi Grönkvist

Normkritik, retro, vintage, teater, design, politik och skrivande. Feminist med anlag för sarkastisk humor.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: