Jag har alltid velat att konst och kultur ska vara tillgängligt för alla, ju äldre jag blivit ju mer har jag förstått att det är mer än ett uppdrag, ett kall låter så pretentiöst men så kanske det är så det behöver vara ibland, att något känns tillräckligt viktigt, ända in i benmärgen. Mycket i mitt liv har varit som ett slumpmässigt ihopsatt pussel av bitar som bara tycks logiskt för en enda person, jag själv. Tillgänglighet en av de röda trådarna jag återkommer till.
Utrymme för tolkning, fler perspektiv och att lämna utrymme för andra att ta plats är alla normkreativa och kritiska verktyg, men hur är det då med betraktarens öga?
Jag gick helt vilse i skogen en sen kväll på kyrkogården, morbid och på dåligt humör kom jag fram till att jag gick vilse för det var becksvart och att mycket i livet inte blir bättre om man inte är tillräckligt många, varje individ kan givetvis enskilt i sin vrå av verkligheten värna om inkludering, varje gång. Då blir det bäst.
Snubblade in på manus igen efter ett intensivt år av dramatiskt skrivande, min raslösa själ behövde omväxling i annat än vädret. Ett, tu, tre så stod jag där i en lokal i Örebro, magkänslan sade att detta är nytt sätt att använda och leka med bokstäver både i manusform och live. Kan det bli bättre? Syntolkning betyder att måla och översätta med ord för den som betraktar eller orienterar sig men som inte kan se. Syntolka blir att översätta bilder, film, konst, objekt eller miljöer med ett språk som gör det som beskrivs blir begripligt. Här kommer ett exempel:
Höstdag av konstnär och kalligraf Julia Beck, år 1883.
Verket Höstdag är en oljemålning på duk från 1883 målad av Julia Beck, svensk landskapsmålare och kalligraf. Född 1853 i Stockholm, yrkesverksam i större delen av sitt liv i Paris, Frankrike fram tills sin död 1935. En sparsam färgpalett i sina porträtt samt ett experimenterande av perspektiv och komposition i verken är tidstypiskt den 1880 tals stil som hon experimenterade med, den stilen hade inflytande från japansk bildkonst.
En tills nyligen bortglömd konstnär och pusselbit av den skandinaviska konsthistoriens har nu fått betydligt mer uppmärksamhet genom sin framställning som har starkare förankring i den tidens verklighet. Enligt Bukowskis auktionslista såldes verket och är värt en bit över 160 000 kr. Målningen är lite över 1 meter i bredd och lite under en meter i höjd. Verket tillhör Nationalmuseet i Stockholm.
Höstlandskapet porträtterar en för tiden modernt klädd kvinna i svart ankellång kappa där sista kjolstycket på klänningen sticker fram där kappans muddade kant slutar. Hon står vänd med ansiktet bort, en helfigur med kroppskonturen gestaltad från sidan, med tidstypisk Viktoriansk flosshatt på huvudet. Hon står med armarna i kors, iförd gröna handskar och scarf bland växter, tovor, ogräs och lerig mark i förgrunden till en vaniljgul tegelfasad som löper som en gärdsgård tvärs över målningen.
På tegelbyggets rygg växer dinglande gräs och strån som färgats av vädret till naturens mörkbruna nyanser. Nästan längst till höger i målningen bryts gärdsgården av med en rundad förhöjning som ramas in av en dörr med rangligt tegelpannetak ovanför.
Den bruna dörren är kluven upptill, nött i kanterna och saknar handtag.
Ytterligare till höger mot målningens ytterkant står ett äppelträd ännu i sommarprakt med aningen ljusare nyanser, i höjd med trädet syns ett stort ovalt hål i muren som leder ut till ett skogsparti. Längre bort i horisonten, bakom den ringlande tegelfasaden sticker det upp husfasader, ett fåtal nakna trädgrenar och ett kyrktorn.
Allra längst till höger i horisonten ett skogsparti i senapsgult, svart och brunt som reser sig i majestätisk höstprakt mot den blådisiga himlen. Färgerna ger landskapet en naturalistisk och krispigt kylig stämning.
Skulle du hellre vilja lyssna på en syntolkning så kan du göra det här:
Normstorm 