Det heter Rock oavsett om det är tjejer om lirar!

Gud, åh vad trött jag kan bli på denna kategorisering och övertydlighet, som om man var helt dum i huvudet? Tjejbandet ska ut på turné står det i artikeln jag har framför mig. Man ser på bilderna att dom är tjejer hela högen! Ingen av dem ser särskilt androgyn ut heller, så det råder ingen tvekamhet. Men om man nu ska vara tydlig så får man väll fråga innan om det faktiskt är så att alla identifierar sig som tjejer. Ni kallar det tjejband som om dom var ett undantag, något sämre. När man behöver förttydliga kön är det ofta en minoritet man vill åt, att tjejer inom rocken är en minoritet fattar jag med. Som är rockare. Men att behöva ständigt marknadsföra bandet och kategorisera bandet är väll mindre relevant?

När såg du sist som rubrik : Nu ska pojkbandet eller (eftersom pojkband är etablerat som namn på band med killar inom pop) Nu ska killarna i Judas Priest ut på turné. Nix.

Där finns ingen könsfokusering. Där snackar om vad som är relevant, just det. Musiken, God damn it!

Grym rockband – Vixen –  Love is a killer

Lyssna och njut!

 

In english

God, It makes me tired all this categories; overdone by clarity. As if you were just stupid! The girlband is going on tour reads the article I have just under my nose. You can tell by the picture that they are all girls. None of them looks much androgynous.

But , to be all clear about it; Ask them before you write the damn article if they identify as girls, and as a Girl -rock´n roll band.

Girl- very clear- second rock´n roll and thirdly a band. As if there were hard to just write the title of the band.

You call it a Girl band is if they were and exeption, something less. When you have to clarify gender you, often you do it to label a minority. Girls are few to the nuber eithin the Rock´n roll buisnesss, I get that, being a rocker myself. But to label, categorize and market the band as a girl band? It should be completely irrelevant if they are girls ?

We did you come across a headline like this: Now the boyband (okey boyband is a category in itself when it comes to pop)

What bout this; Now the guys in Judas Priest are off on tour!  – No, it doesn’t happen, does it? No focus on gender here! Here we talk about what’s relevant. Right, THE MUSIC ! God damn it!

Stop the gender exploation and labeling!

A great band : Vixen – Love is a killer

Listen and enjoy:

 

Effektiviteten påtvingar kloning!

Kan du tänka dig att leva ett dubbelliv? -Nej. ?

Okej, men prova då att formatera och kopiera dig själv så att du till slut kan klona dig själv. Den effektivitet som krävs idag skrämmer mig. Jag skulle vilja göra så mycket mer, men jag kan inte ägna den tid jag vill åt bara roliga saker. Då skulle jag aldrig sova och det behöver man om man ska orka skratta har jag upptäckt. Visste ni att ett barn skrattar cirka 284 ggr per dag, en vuxen knappt 84! Fy vad tråkigt, och jag tror det har att göra med den ständiga hets, stress och manipulativa rutin vi ständigt tvingas leva i där det spontana får mindre och mindre plats. Om man har barn, har man tid att träffa dom? På riktigt, när spenderade du kontinuerligt tid med ditt barn och tog del av dess aktivitet och hade roligt?

Jag har inga barn, och hade jag det så skulle jag nog vara en väldigt frånvarande förälder dels för att jag har för lite tid men också eftersom jag nog är världesn tråkigaste när jag jobbar. Att titta på. Jisses det är då inget spännande lustspel. Så, hur ska man göra? Klona sig, välja bort eller prioritera heter det, fast jag köper det ändå inte helt fullt ut. Gör du?

Däremot tror jag att om något är tillräckligt viktigt så gör man det, men det är inte riktigt samma sak. Görandet har ofta ett slut. Vissa val är inte ”görnaden” och därför ständigt närvarande. Livslånga projekt, som barn då, tex.

Undrar om vi är klonade om 20år ? Och kanske har alla en egen robot som gör det tråkiga jobbet? Även deklareringar, bokföring och att diska. Fy vad jag hatar att diska!

Det kan finnas en aningens personlighet i mina tankar men vad vore blogg delen utan lite personliga avslöjanden?

 

Om framtiden, med teatern

De senaste spelningarna har utvecklat arbetet med avsnitt 2 och 3 på en serie av 7.
Eftersom det kommer att bli 7 stycken avsnitt som så småningom blir film så hoppas jag vara klar med avsnitt 2 i sommar. Tänkte som många joina youtube och spotify. 🙂

Vågar jag det?

Nu när avsnitt 1 ”Världsanalysen” men sin härliga naiva titel varit uppe 20ggr under året så hoppas jag spela avsnitt 1,2,3 under nästkommande år 50ggr. (om jag räknar rep borde jag åtminstone klara det)

Jag vill ut och spela men framförallt utbilda. Bli bättre på att marknadsföra mitt projekt och bygga ut det till ett framtidsprojekt, för att oliktänkande är bra.

Dialog är grunden för ett bra arbete samt att diskussionen om det ställs rätt frågor, kan påskynda ett arbete om förändring. Detta kan jag vara riktigt vass på, jag räds inte de svåraste av frågeställningar.

Kanske blir det just detta jag lämnar åt eftervärlden, mina alteregon och manuskript.

I så fall vill jag bli ihågkommen som en rolig jävel.

 

Senaste nytt

Jag vill påminna om att om du vill läsa senaste nytt så är tidningen ganska passé. Det är synd att vi spenderar så mycket tid med att uppdatera oss kring något som sedan blir ”yesterdays news.” Vem bryr sig om vädret? Vi tar ju ändå inte hand om denna planeten. Om 20 år spelar det väl ingen roll vilket parti som styr, så länge vi utvisar barn till länder med krig? Hur får det pågå? Jag skulle vilja höra den dialogen, resonemanget och beslutsfattandet.

Spela in det. Skicka det till gud. Då kunde gud straffa de människorna. Men nu finns ju inte gud, hade varit bra om han gv sig tillkänna när arga, vita män springer omkring och leker gud. Kanske hade vi haft färre krig då.

Oavsett partifärg så är ditt förtroende hos mig förbrukat när du tillåter barn att dödas i bråk skapade av vuxna- igen oftast arga, vita män. Jag är helt enkelt inte mottaglig att ta emot ens det som i ert partiprogram möjligen kunde förbättra tillvaron en hel del, för ganska många.

Senaste nytt från himlen, ja det hade varit en nyhet? Och en lättnad om det kom ett kvitto på att Hitler bland andra vita män faktiskt brann i helvetet. Dramatiskt kanske, men det är i detta enda sammanhang som jag önskar att jag hade haft tilltron, varit religös och kunnat hitta tröst i att jag tror på att satan kommer och tar alla de jävlar som mördar barn direkt eller indirekt genom sina sk. politiska beslut.

Dra åt helvete helt enkelt!

 

For today I am a boy

Kommentar av Cizzi: Jag tycker låten vittnar om en kamp, ett tryck en vilja och är på många sätt väldigt realistiskt framförd. Musik och text är gjord av Anthony & The Johnssons.

Jag måste påstå också med den aktuella debatten som pågår om upphovsrätt att det är oerhört viktigt att framföra vem som gjort det som man sprider vidare. Det stärker allas konstnärliga arbete i längden!

Alltihop är en konspiration

Jag är single malt, a little shaken but not stirred – ”störd” – bara lite annorlunda, som Pomperipossa fast utan näsdefekten. Alla har vi ju t ex haft umgänge. Speeddating, krogen och kanske inte ens det utan vanligt hederligt umgänge. Men man har inte funnit dendär känslan, den speciella känsla som alla letar efter – känslan av förälskelse som vi alla drömmer om.
Men har jag fattat rätt om det faktiskt är så att man ska vara så söt som möjligt för att få det man vill ha?
Vi tycks fortfarande leva under 50-talets normer. Vi tjejer ska le och se söta ut, och glöm inte att vara tyst!
Ingen klagar heller, utan vi ska vara glada att vi blir sedda och att vi blir bjudna när vi är på krogen – under tiden som man blir tafsad på, som om man var självaste mamma-scan-korven som skriker ta mig i bröd, ät mig nu!

Men mest trött

är iallafall jag på dessa snorkiga typer vars meningar ständigt börjar med ”vet du vad hon gjorde…” Normerna spökar så det tjuter i spökbarometern och hattifnattarna löper amok!
Jag blir så sur att jag känner jag vill göra allt för att vara tvärtemot, och jag antar att det ligger i naturen hos snarfödda politiker men så gör också de som är förälskade – det ska ju inte märkas att man är det.
Men åter till politiker för här har jag ett underbart exempel: se på Bush, han är så kär i Saddam att han inte vet vad han ska ta sig till och när det då inte får förekomma öppna känslor så det blir precis motsatt beteende. Det är kärkleksgnabb och det går ut över alla runt omkring – i detta fall ser hela världen på när kärleken spirar.
Är inte det inte vackert med kärlek? En äkta kärlekskonspiration i modern, tid precis som Romeo och Julia fast Busheo och Saddamina. Ingen av de vill osäker lämna sin trygga hylla av single malt, så blir det ju alltid när man är kär blir man rädd för att bli sårad. Stackars Bush har nog insett att han är ett verkligt psykfall med känslor han inte vet var han ska göra av.

Undrar om de

har psyktest för presidenter. Då skulle man ju lätt kunna undvika att bli styrd av dårar. Jag kan tycka att det är komiskt hur långt det kan gå i många fall, för kärlek och för normerna.
Snart får vi väl se Dileva i farmen där han och djuren sjunger ”vi har bara varandra” för att samla in pengar till djurens obligationsfond. Eller kanske Victoria Silvstedt på flingpaketen, med texten ”såhär får du större bröst med hjälp av havre”.
Inget – jag menar inget – förvånar mig längre. Och den så kallade kärleken förvånar mig minst!

Augusti, Nya wermlands tidningen 2008

Ett större steg mot jämställdhet

Hittade en gammal krönika från när jag skrev i NWT. Håll till godo. 🙂

Allt är inte som det verkar. Media är till viss del något som förvränger vår verklighetsbild i pakt med samhället som vill att Sverige idag ska se ut på ett visst sätt.

 

Se dig omkring – den bild du har, stämmer den överens med bilden som samhället målar upp?
Är du nöjd med din situation?

Sverige vill glassa med att vara jämställt, men egentligen tycker jag att det är mycket snack. Och sen när blev media vår snedvridna skvallerportal?

Om det existerade

jämställdhet skulle ingen tycka att det var okej att våldta någon annan. Systerskapsfestivalen, som ägde rum föregående vecka, anordnade en rad olika events. Tolvan/Elvan hade besök av Maud Lindström som sjunger feministiska visor. Tjejjouren diskuterade bland annat innebörden av systerskap och man kunde pyssla och sjunga karaoke. Vi dragkingade också – sminkade oss till män. Annat spännande var att lära sig självförsvar, yoga och dans. Sara och Cissi uppträdde och berättade om hur det är att vara med i Idol.
Jämställdhet handlar om att lära sig att systerskap har samma innebörd som broderskap, det våra män gör så bra. Mycket av det som anordnades var i feministisk anda. Men inte feminist = manshatare eller grinig kärring – det är samhällets och medias evigt bundna pakt att förvränga vad en feminist är.

För årskurs 7 hölls

olika åsiktsövningar och skrivarstuga, som jag själv höll i. Där var ämnet ”ett betydelsefullt möte” vilket kunde variera mellan allt från vänner till möten med olika kulturer under resor.
På Tolvmansgatan arrangeras ofta evenemang och spelningar. 30 band repar där och det finns mycket positiv verksamhet. Jag saknar den där riktiga fritidsgårdskänslan som fanns när jag var mindre, men Elvan är ingen vanlig fritidsgård utan något utöver det vanliga.
Det är viktigt att förstå att jämställdhet inte riktas enbart till kvinnor. Till exempel män som jobbar på dagis vill väl bli behandlade på samma sätt som kvinnor?

Det är viktigt att

inte ha förutfattade meningar om något som verkar annorlunda. Transsexualitet och homosexualitet är fortfarande tabu – medias och uråldriga traditioner styr. Vi måste inse att skvaller och media behöver en lång vila från allt vi människor är så bra att hitta på om andra och skapa förutfattade meningar om. Kort och gott: en feminin kille är inte lika positivt som en pojkflicka – varför, undrar jag.

publicerad 14mars, 2007

 

Gimmie some lovin

Jag trodde länge att de flesta människor tänker som jag. Så är det nog inte.

Kärleksfullt. Törstande på livet. En avsky mot att tvingas in i rutin och upprepade monotona uppgifter. Det är väl inget liv?

Jag tänkte dansa och skapa, leva loppan och när alla andra sover lyssna på ”Gimmie some lovin” i mina exceptionella dyra hölurar som jag aldrig haft råd med om jag behövt betala för blöjor, godis och leksaker för små människor.

Jag vill inte ha ditt liv. Det skulle göra mig fruktansvärt olycklig.

Jag trodde länge att jag var ensam om att känna så här, så är det inte.

Nyfikna och normkritiska och mindre inrutade människor finns överallt. Jag tänkte samla på dessa människor sällskap framöver. Kanske vill de läsa vad jag skriver. Den som lever får se.