Man måste vara sig själv, det finns ingen annan som du, så sa du jämt.
Du kommer alltid finnas för jag minns dig.
Jag berättar om dig och blir glad när pappa säger att jag påminner om dig.
Det är inte lätt att vara modig nog att vara sig själv oavsett vad andra tycker.
Av universum gavs du många talanger.
Du kunde berätta på ett sätt så tiden stannade, jag hälsade på dig, i lägenheten på Norrstrand och sen på Gunnern serviceboende, inte för att man borde utan för att jag ville.
Du kunde måla bilder med flera perspektiv och ibland kan jag i en av mina favorit tavlor se både en dam, ett landskap och ser nya detaljer där jag redan tittat så många gånger.
Konst är oändligt.
Som fantasin.
Allt är möjligt.
Du föddes in i eran av det, möjligheterna var på uppgång år 1912. Året då Titanic gjorde sin första och sista resa, jag hade en släkting som var med på den båten berättade du. Vad han heter verkar ingen minnas.
Innan första och andra världskriget bodde ni i hyttan i Karlstad och levde som de flesta vid starten av förra seklet med utedass där tvättmaskin var ett påfund flera decennier bort. Du hade 8 syskon, en syster som dog väldigt tidigt.
https://digitaltmuseum.se/0210410489023/hyttan-karlstad-malning
Du var inte obekant med sorg men valde glädje framför att gnälla.
Du var feminist även om du aldrig använde just det ordet.
Du kunde själv.
Envist virke och trots motstånd, gjorde din grej.
Hade inte tänkt gifta dig men det blev så, barn skulle du inte ha, men ett fick du.
När du var 41. Min pappa, Peder.
Du skiljde dig för att du inte stod ut med karln som drack, min farfar var utbildad elektriker, jag tror inte ni drog jämt.
Vem kunde fylla dom skorna?
Det fanns andra saker att fokusera på i livet än att behaga en karl. Jojomensan!
Kanske var det något du aldrig sa. Ibland var din version den sanning du valde, alldeles oavsett.
Du tyckte aldrig det var ett misslyckande att skiljas, gifte aldrig om dig, men behöll farfars efternamn.
Du ville att jag skulle heta Öllegård som din bästa vän, eller Linda men istället fick jag din mormors namn, Cecilia.
Du sa alltid din åsikt, du var pratglad och energisk.
Du älskade oss och när du fick besök.
Även på slutet när jag påminde dig om mitt namn så mindes du mig om och om igen…
I ögonblicket du såg mig på nytt fanns en sprudlande lekfullhet.
I år hade du blivit 112 år, den 8 augusti.
Nästa år har det gått 20 år sedan du lämnade oss och jag saknar dig fortfarande.
Istället för alla samtal jag önskar jag kunde haft med dig så minns jag det bästa av att vara barn genom dig.
Innan jag gick på disco, innan jag blev kär, innan jag reste utanför stan, innan jag flydde min kos för att växa upp för snabbt.
Så långt bort jag kunde från patriarkatets makt -och sexuella övergrepp. Tills jag såg det överallt.
Upptäckte Staffan Hellstrand, punken och hittade hem i lilla fågel Blå och,… inte ens du kan måla hela himlen svart.
Jag älskar dig för allt du lärde mig även om jag glömde bort att vara lika modig som du när jag saknade kompisar i skolan.
Eller mycket senare när jag trodde att livet handlade om att vara stark. Och lösa allt själv.
”Man måste vara modig även fast man inte vågar, annars är man ingen människa, bara en liten lort” du levde efter det.
Tror inte att det är en slump att jag träffade en bästa vän som heter Modig i efternamn när jag som mest behövde en.
Jag älskar dig för allt du var och är för mig och för att du inte lät något stoppa dig.
Dina råd var rakt på utan ursäkter.
Du läste, reste och levde livet, långt innan jag fanns, nu lever du någonstans som den essens och själakropp du är.
Du får säkert universums krafter att asgarva i de mörkaste stunder. För inte heller du kan måla hela himlen svart. Du lutar mer åt, ”jag ska måla hela världen lilla mamma” mer färg och energi som smittar.
Kanske har du mött den andra människor kallar för Gud.
Kanske tar du hand om de käraste av katter som vi på denna sidan regnbågen saknar.
Du sa att man fick älska vem man vill.
Att det där krånglar andra till alltför mycket för att de inte är modiga nog, att de liksom inte räcker över kanten och bara klämma fram det, det där de har på hjärtat.
Jag har dig i, intill och runt om hjärtat, humorn och ett jävla anamma också, tack för det.
Varför göra sig mindre än man är! Så rätt du har. Proppfull av känslor och ett språk som inte alla får med sig till vuxenlivet.
Jag har dina hattar, stiliga 40-tals kappor och är lika mycket Victoryrolls klassiker som Rockn roll, pirat. Varför välja när man inte får plats i någon box.
På en av mina favoritfotografier av dig…
Du har attityden, icke ursäktande, ”Vill ni se en stjärna så se på mig” och du hade tenortonerna aningen högre än Zarah Leanders kontraalt.
Min fina farmor, så länge jag sörjde och sjöng på ”Du måste finnas”… från Kristina från Duvemåla. Och då är det upptakten jag tänker på som speglar mina känslor för att du fattas mig.
”
Och nu darrar min själ inför svaret
Att du inte finns till
Fast jag trodde på dig
Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?
Om du inte fanns till
Ja, vad gjorde jag då?
Nej, du måste finnas, du måste
Jag lever mitt liv genom dig
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas, du måste
Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om du inte fanns ”
Nu sörjer jag mjukare och kan le åt att du dyker upp här och där.
I ett fågelkvitter och i en riktigt bra historia som har en knorr, i en kontroversiell karaktär och allt det där jävla anamma som finns både i filmer som allt och inget ”The full monty” och hur det inspirerar, för att bara du skulle våga…
Ända tills jag gjorde min version och tribute till dig, föreställningen Normalitetens glassplitter i ögat.
Du finns i dom bästa retoriska språklekarna när jag har skriv(flow) i skapandet och när jag sitter under the Lemon tree. Where the green grass grows.
Tack universum för att jag fick några av dina talanger och din kärleksfullhet och mod.
Jag försöker iallafall.
Anna-Greta Andersson, född Hall.
Min magiska farmor.
Vi möts där vägen slutar i skogsdungen som du målat och skålar med hallonsaft.
Nynnar på, saft saft, hallonsaft bättre saft har ingen haft…
Och vips är du där igen, i mitt minne.
Normstorm 